_DSC5882

Man får inte alltid som man vill.

2016-08-04 / Croatia, Kjell, Travel, Uncategorized

Efter de sköna dagarna i Jezera med mycket trevligt sällskap så var det dags för den här segelcirkusen att dra vidare söderut. Efter att ha passerat Bosnien-Hersegovina så blev det första stoppet Dubrovnik. Vi inser snart att det inte är det lättaste att hitta ett boende där vi kan parkera både bil och båt. Vi far runt både upp och ner och runt litegrann utan att hitta något bra ställe att bo på. Vi börjar misströsta, men efter att hållit på några timmar så hittar Kjelle äntligen en camping på navigatorappen i mobilen. Perfekt, och plats finns det också. Priset är 55€ per natt, vilket är helt ok, så vi bokar två nätter. Här ska det turistas i Dubrovnik!

Borgar och murar

Borgar och murar

Jag kan säga det på en gång, Dubrovnik avnjuts bäst på avstånd, förslagsvis med en medhavd matsäck. He…e vad mycket folk/turister det är i den staden! Det körs in kryssningsfartygsturister i en aldrig sinande ström. På morgonen dagen efter, när vi har gått ner till gamla stadskärnan, så hamnar vi mitt i den första laddningen människor som kommer iland från fartygen. Trångt, varmt och väldigt svettigt. Känner oss som sardiner, fast såklart utan tomatsåsen då.

Folk, folk och folk

Folk, folk och folk

Varför medhavd matsäck? Jo så här det, maten är det inget speciellt med och allt är mellan dubbelt och tre gånger så dyrt som det har varit på de flesta ställen vi har varit på i Kroatien. Till och med Kjelle blev lite smågnällig när han fick betala 50 kuna för en öl istället för de 15 kuna han var van vid. Det kostar på att semestra ibland.

Kjelles nya kompis

Kjelles nya kompis

Såklart är inte allt dåligt i Dubrovnik. Murarna runt staden är fina, fast det är de i en massa andra städer också (obs ironi).

Nu är det så att det finns en linbana som går upp på berget med en fantastisk utsikt över hela staden. Himla otur för oss att den var trasig när vi hade gått dit för att få en fin utsikt och ta lite översiktsbilder. Jag frågar tjejen som sitter i biljettluckan om när den kan tänkas komma igång igen, varpå hon tittar på mig med en blick som sade ungefär ”och hur ska jag kunna veta det”. Jaha ja, vi får väl strunta i linbanan och gå tillbaka till campingen och förbereda allt för avresan dagen efter. Halvvägs tillbaka så vänder jag mig om och ser en linbana som fungerar så fint så. Skit samma, jag har tillräckligt med bilder av murar och borgar så att det räcker för resten av livet. Mot Montenegro och vidare!

Kvällssol

Kvällssol

Klockan 8, när vi är nykissade, nyfikade och mätta på vitt, sött, baguettliknande bröd, så sticker vi iväg från campingen. Vi har ungefär 14 mil till Kotor i Montenegro enligt vår gps. Det bör inte ta så lång tid. En timme senare så är vi framme vid gränskontrollen och det blir tvärstopp. En mäktig kö har bildats så långt från gränskontrollen att vi inte ens ser den. Tar en ytterligare timme innan vi framme vid gränskontrollen på den Kroatiska sidan. Som vanligt med gränskontroller så har hen inte gått på charmkurs, men vi tillåts att passera utan några större problem. Kommer fram till nästa kontroll vid gränsen till Montenegro efter ungefär 800m, och det är nu det börjar trassla till sig för oss.

Följande konversation utspelar sig mellan Kjelle och gränspolisen:

Polis -Har ni grön kort?

Kjelle -Vad är det?

Polis -Ni måste har grönt kort!

Kjelle – Varför då?

Polis – Ni bara måste.

Kjelle -Jag har inget.

Polis – Är det er båt?

Kjelle -Ja det är det.

Polis -Jaha. Har ni registreringsbevis på båten?

Kjelle – Vi har ingen båtregistrering i Sverige.

Polisen tittar nu väldigt misstroget på Kjelle, och sen kommer nådastöten för vår inresa till Montenegro.

Polis -Kan jag få se registreringsbeviset för bilen tack.

Kjelle – Visst, inget problem. Anders tar du fram det från handsnacket är du hygglig.

Anders -Här finns inget registreringsbevis, är du säker på att det ska ligga här?

Kjelle – Det har alltid legat där, kolla igen.

Anders -Tomt som i kyrkan här.

Kjelle – Vi har tydligen inte med oss det heller. Vad gör vi nu?

Polis – Ni kan inte komma in i Montenegro utan registreringsbevis och grönt kort. Ni får vända om, jag lämnar tillbaka era pass när ni kommer på andra sidan.

Med andra ord så var i inne och vände i Montenegro i typ 15 minuter. Det blev till att återvända till den Kroatiska gränskontrollen. Träffar nu på nästa gränspolis med obefintlig charm, som undrar varför vi har kommit tillbaka, vi var ju precis här. Försöker förklara för henne att vi inte fick komma in i Montenegro för att vi inte har alla papper med oss. Motvilligt så får vi komma in i landet igen.

Det hade just varit snyggt om vi fått tillbringa en lång tid mellan gränskontrollerna med bil och båt, (lite som Tom Hanks i filmen Airport), letandes i papperskorgar efter matrester och pantburkar.

Stack fort som ögat upp mot Dubrovnik igen. Nu ville vi hitta en lunchkrog där vi kunde hämta andan och fundera på vad vi skulle göra nu. Över en ostfylld pleckavica (med minst 200gr ost i) bestämde vi att vi skulle åka ut på den Kroatiska halvön som ligger utanför Bosniens kustremsa för att ta det lugnt och segla lite.

Tonis krog

Tonis krog

Kör ut på halvön och svänger av lite på måfå ner mot en fiskeby som heter Drace. Vi hittar en perfekt parkering som ligger alldeles bredvid en Konoba, där vi kan ställa ifrån oss bil/båt, och kolla där, en ramp också. Nere vid vattnet står det en kille och rensar bläckfisk, så vi går fram och frågar om det kostar något att stå där. Han heter Toni och visar det sig, driver restaurangen precis bredvid vår bil. Kostar inget alls säger han och skrattar, bara ni äter på min krog. Klart vi gör det Toni. Det visar sig att hamnen är gratis också, tror det kanske ordnar upp sig i alla fall det här.

Vilsamt läge

Vilsamt läge

Nu har vi varit här några dagar och seglat, badat och i stort sett bara latat oss. Allt är som vanligt alltså. Egentligen borde jag inte säga det här, men den här lilla fiskebyn är helt grym. Vilken pärla! De enda turister som inte är från Balkan är Kjelle och jag, vilket är helt perfekt för oss.

Badbryggan och solhyllan

Badbryggan och solhyllan

Glitterbild

Glitterbild

To be continued….

 

4 svar till “Man får inte alltid som man vill.”

  1. Stina (mamma) skriver:

    En mycket spännande och fängslande läsning, väntar med spänning på nästa kapitel.😊🇸🇪

  2. Eva Dart skriver:

    😍 så vackert!

  3. Jonathan Dart skriver:

    Synd! Ska ni försöka få tag på papper för att komma in i Montenegro?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *